Kennel In Totos

Petit Brabancon
Griffon Belge
Dogo Canario

 

Ursprungsland/

hemland:

 

Belgien

Användningsområde:

 

Sällskapshund

FCI-Klassifikation:

 

Grupp 9, sektion 3

Bakgrund/ändamål:

De tre raserna, griffon bruxellois, griffon belge och petit brabançon, har sitt ursprung i en liten strävhårig typ av hund som kallades

"smousje", vilken under hundratals år förekommit i omgivningarna kring Bryssel. Under 1800-talet korsade man in röd king charles spaniel och mops, vilket gav svart, släthårig päls samt befäste dagens rastyp. De små hundarna var mycket alerta och sades  vakta vagnarna och hålla stallen fria från gnagare. De första griffon bruxellois som stambokfördes i Belgien år 1883 hette Topsy och Foxine. Vid sekelskiftet 1900 hade griffonerna hunnit bli mycket populära, inte minst tack vare drottning Marie-Henriettes

intresse för dem. Griffoner exporterades flitigt och därmed spreds deras popularitet utanför Belgiens gränser. 

 

Helhetsintryck:

De små belgiska sällskapshundarna är intelligenta, balanserade, alerta, stolta, robusta och så gott som kvadratiska. De har god

benstomme men är samtidigt eleganta i sina rörelser och i sin konstruktion. De drar till sig uppmärksamhet p.g.a. ett nästan mänskligt ansiktsuttryck. Två av raserna är strävhåriga men med olika pälsfärg medan petit brabançon är släthårig.

 

Viktiga

måttförhållanden:

Kroppslängden, mätt från skulderledsvinkeln till sittbensknölarna, skall vara så nära mankhöjdsmåttet som möjligt.

 

Uppförande/karaktär:

Griffon bruxellois, griffon belge och petit brabançon är balanserade små hundar som är alerta, stolta, mycket trogna sina ägare och

mycket uppmärksamma. De får varken vara timida eller aggressiva.

 

Huvud:

Huvudet är rasernas mest karakteristiska och iögonfallande kropps-del. Det skall vara tämligen stort i förhållande till kroppen och

uttrycket sägs vara nästan mänskligt. Hos griffonerna skall päls-håret vara strävt, utstående och raggigt. Det skall vara längre över ögonen, på nospartiet, kinderna och hakan så att det formar en skepparkrans.

 

Skallparti

 

Skallpartiet skall vara brett och runt med väl rundad panna.

 

Stop

 

Stopet skall vara mycket markerat.

 

Nostryffel

Nostryffeln skall vara svart, bred och ha väl öppna näsborrar. Den skall vara ansatt i linje med ögonen. Nostryffelns spets skall vara så tillbakalutad att hakan och pannan är på samma plan när man ser nospartiet i profil.

 

Nosparti

Nospartiet, inkluderat nostryffeln, är mycket kort och skall inte vara längre än 1,5 cm. Hos petit brabançon ter sig nospartiet längre genom avsaknad av lång päls. Uttrycket blir otypiskt om inte nospartiet är uppsvängt eller om nostryffeln är ansatt lägre än i linje med ögonen. I bägge fallen är felen allvarliga.

 

Läppar

 

 

Läppkanterna skall vara svarta. Läpparna skall sluta tätt an. Över-läpparna skall inte vara fylliga eller täcka underkäken. Lösa läppar

stör det önskvärda uttrycket .

 

Käkar/tänder

Underkäken skall vara uppsvängd och bred, den får inte avsmalna till en spets. Underkäken skall sticka ut framför överkäken. Raserna

skall ha underbett. Över- och underkäkens incisiver skall sitta på en rak linje och vara parallella. Munnen skall kunna hållas väl

stängd och får då varken visa tänder eller tunga. Det är synnerligen viktigt att käken är bred och att hakan är kraftigt markerad. Det

skall månas om att incisivbortfall inte föreligger.

 

Ögon

 

 

Ögonen skall vara placerade brett isär, vara stora och runda men aldrig utstående. De skall vara så mörkt bruna som möjligt.  Ögon-kanterna skall vara svarta och helst skall ingen ögonvita synas. Små, ovala eller ljusa ögon är fel.

 

Öron

Öronen skall vara små, högt ansatta med tillräckligt avstånd emellan dem. Okuperade öron skall vara halvresta och övertippade framåt. Det är inte önskvärt med stora öron eller öron som hänger ned efter huvudets sidor. Kuperade öron skall vara spetsiga och upp-rätta. Okuperade eller kuperade öron är likvärdiga.

 

KUPERING AV ÖRON ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.

 

Hals:

 

Halsen skall vara medellång och harmoniskt ansatt mot skuld-rorna.

Kropp:

 

Kroppslängden skall vara ungefär densamma som mankhöjden. Helhetsintrycket skall vara en liten, kvadratisk och kraftfull hund.

 

Manke

Manken skall vara något högre än rygglinjen.

 

Rygg

Ryggen skall vara plan, kort och stark.

 

Ländparti

Länden skall vara kort och muskulös och endast svagt välvd.

 

Kors

Korset skall vara brett och plant eller endast mycket svagt sluttande.

 

Bröstkorg

 

Bröstkorgen skall vara bred, väl nedsänkt mot armbågarna. Bröstbenet skall vara tydligt markerat vilket gör förbröstet framträdande,

sett i profil. Revben skall vara väl välvda men varken tunnformade eller för flata.

 

Underlinje

Buklinjen skall vara något uppdragen och flankerna tydligt markerade.

 

Svans

Svansen skall vara högt ansatt och bäras tämligen högt. Den okuperade svansen bärs upprätt med svanstippen böjd mot ryggen,

utan att nå ned till den. Svansen kuperas tämligen kort i hemlandet. Stubbvans, krokig, eller ringlad svans är allvarliga fel.

 

SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.

 

Extremiteter:

 

 

Framställ:

Frambenen skall vara parallella med god benstomme och ansatta tillräckligt väl åtskilda.

 

Skulderblad

Skuldrorna skall vara normalt vinklade.

 

Armbåge

Armbågarna skall ligga väl intill kroppen

 

Mellanhand

 

Handlovarna skall vara starka.

 

Framtassar

Framtassarna skall vara små och runda, varken inåt eller utåtriktade. Tårna skall vara tätt slutna. Sammanvuxna tår är inte önskvärt.

Trampdynorna skall vara tjocka och så mörka som möjligt. Klorna skall helst vara svarta, eller så mörka som möjligt.

 

Bakställ:

Bakbenen skall ha god benstomme och vara helt parallella. Vinklarna i fram- och bakstället ska harmoniera.

 

Knäled

Knälederna skall vara tillräckligt vinklade.

 

Has

Hasorna skall vara korta, varken tätt eller brett ställda.

 

Tassar

 

 

 

Baktassar som framtassar. I ursprungslandets standard anges att sporrar inte är önskvärda.

Rörelser:

 

 

Rörelserna skall vara kraftfulla och parallella med gott påskjut bak. Höga eller vevande frambensrörelser är fel.

Päls:

 

 

Pälsstruktur

 

Griffon bruxellois och griffon belge skall ha sträv päls med underull. Pälsen skall vara naturligt hård, svagt vågig, inte lockig

och den skall trimmas. Pälsen måste vara tillräckligt lång för att pälsstrukturen skall kunna bedömas. För lång päls är inte önskvärt

då det fördärvar helhetsintrycket. Silkesaktig eller ullig pälsstruktur är ett allvarligt fel. Pälsen på huvudet bildar hos griffonerna skägg och mustascher. Den längre, tjockare pälsen börjar i höjd med nostryffeln-ögonen och sträcker sig från öra till öra och täcker nospartiet och kinderna. Längre päls formar också ögonbryn.

 

 

Petit brabançon är släthårig. Pälsen är hård och glänsande och som längst 2 cm.

 

Färg

Griffon bruxellois:

Röd, rödaktig; lite svart är tillåtet i pälsen på nospartiet.

 

 

Griffon belge:

Svart, svart med tanteckning. Tanteckningen skall vara tydlig och ha klar färg. Svart och röd melerad pälsfärg är tillåtet men rent svart eller svart med tanteckning föredras.

 

 

 

 

 

Petit brabançon:

Samma färger som hos griffonerna är accepterade. Det skall finnas en mörk mask. Hos äldre hundar accepteras grå eller gråsprängd mask.

 

 

För alla tre raserna gäller att några få strån vitt accepteras på bröstet men det är inte önskvärt.

 

Storlek/vikt:

 

 

Vikt

Vikten varierar mellan 3,5 kg och upp till 6 kg.

 

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

 

Diskvalificerande fel:

- Aggressivitet eller extrem skygghet.

- Nostryffel som inte är svart eller som saknar pigment.

- Tunga som är ständigt synlig när munnen är stängd.

- Sned underkäke.

- Överkäke som är längre än underkäken.

- Annan färg än de i standarden föreskrivna, som grå, blå med tanteckning, brun med tanteckning eller leverfärg.

- Vit fläck.

 

Nota bene:

 

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka

dess hälsa och sundhet.

 

Testiklar:

 

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

Hämtat från skk